UNDERSÖKNING OM FLÖJTUNDERVISNING I SVERIGE -
EN INTERVJU MED CAMILLA JIGSVED
av Robert Schenck
Sedan några år tillbaka delar jag undervisning i träblåsmetodik vid
Musikhögskolan i Göteborg med Camilla Jigsved, flöjtlärare i Mölndal och
Tjörn, och forskarstuderande. För sin C-uppsats i musikpedagogik har hon
besökt 10 olika flöjtlärare (alla nivåer) i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Utifrån det insamlade materialet har hon sedan beskrivit och analyserat
olika undervisningsmetoder. Genom sitt arbete har hon fått en unik
överblick över flöjtundervisningen i Sverige.
Vad har varit huvudsyftet med din undersökning?
Jag har velat undersöka hur olika flöjtpedagoger undervisar, vilken syn de
har på sin musikaliska kunskap och sin pedagogiska kunskap.
Jag har främst tittat på förhållandet mellan verbala och icke-verbala
undervisningsmetoder d.v.s. i vilken mån läraren väljer att förklara och
instruera med ord eller om läraren väljer att förebilda och visa genom att
exempelvis spela. Vidare har jag varit intresserad av att ta reda på om
flöjtlärare kan formulera sin undervisningsmetod och sin musikaliska
kunskap i ord (musikalisk kunskap innefattar här dels själva
"flöjthantverket" och dels
musikalisk interpretation).
Min erfarenhet från musikskolan är att det finns en ovana bland
instrumentallärare att formulera sin kunskap och därmed också att kritiskt
kunna reflektera över den. Jag undrar varför. Beror det på att kunskapen är
svår eller omöjlig att formulera, dvs. en tyst kunskap, eller beror det på
att vi inte har en tradition i det, och därmed inte har ett utvecklat språk?
Av erfarenhet som handledare till studenter (blivande flöjtlärare) tycker
jag samtidigt att studenter har en tendens att teoretisera och försöka
förklara med ord istället för att göra, eller visa/förebilda. Jag tror att
det grundar sig i en allmän västerländsk kunskapssyn att teoretisk kunskap
är värd mer än praktisk kunskap. Mitt syfte är då att se om det förhåller
sig så även ute bland mer rutinerade flöjtpedagoger.
Vilken metod använde du dig av i din undersökning?
Jag satt med och lyssnade på en lektion som jag samtidigt spelade in på
video. Därefter intervjuade jag läraren, och vi tittade på videon
tillsammans där läraren fick kommentera sin undervisning. Detta material har
jag sedan skrivit ned, dels själva lektionen, dels intervjun och dels
lärarens kommentarer till sin undervisining. Självklart är alla lärare
anonyma i uppsatsen.
Vad har du funnit när du har besökt de olika flöjtpedagogerna?
Jag har funnit tio var för sig väldigt duktiga flöjtpedagoger som alla
uttrycker sig väldigt olika, undervisar på sitt eget sätt och har sin egen
personliga spelstil. Således är den musikaliska kunskapen bland
flöjtpedagoger väldigt individuell och personlig. För mig själv som
flöjtpedagog har det varit otroligt lärorikt och berikande att få uppleva hur
andra pedagoger undervisar och uttrycker sig.
Utifrån detta komplexa material har jag dock hittat vissa likheter och
samband. Det är väldigt tydligt att läraren pratar väldigt mycket på
lektionen, speciellt i förhållande till eleven, som mest fyller i med "Mmm"
och "ja", men även i förhållande till hur mycket läraren väljer att själv
spela. Utifrån den nedskrivna texten från lektionen är det verkligen
påfallande hur mycket läraren pratar.
I analysen har jag tittat dels på hur mycket verbala instruktioner läraren
ger och dels hur mycket läraren väljer att förebilda, och då har jag funnit
fyra olika kategorier, läraren som:
1. förebildar mycket och ger många verbala instruktioner
2. förebildar mycket men ger få verbala instruktioner
3. förebildar lite men ger många verbala instruktioner
4. förebildar lite och ger få verbala instruktioner
Lärarkategori 1 lyckas bäst med sin undervisning. Denna läraren är en tydlig
och stark förebild, som också kan förklara och förtydliga kunskapen med ord.
Kategori 2 är också en stark och tydlig förebild som lyckas bra med sin
undervisning, men jag uppfattar en viss osäkerhet hos denna läraren att
formulera kunskapen med ord. Läraren har kunskapen om helheten men inte om
dess beståndsdelar eller sambandet dem emellan. Därför blir inte
undervisningen lika effektiv som hos lärare 1. Hos kategori 3 finns det en
missuppfattning. De väljer att inte spela för att de inte vill bedriva en
reproducerande undervisning, de tycker att de påverkar och styr eleven med
sitt spelande. Men reproducerande undervisning i negativ bemärkelse handlar
inte om hur mycket läraren förebildar utan det grundar sig snarare i hela
ens attityd till vad musik och undervisning är. Lärarkategori fyra är helt
enkelt svaga förbilder och de har inte en god kunskap. Därför kan de inte
heller formulera någon kunskap med ord. Deras undervisning präglas dock av
att eleverna får mycket större plats att uttrycka sig vilket jag uppfattar
som positivt.
Bland dessa tio lärare uppfattar jag en skillnad i vilken mån man är
medveten om hur man undervisar. Vissa lärare har en mycket medveten strategi
för hur de vill undervisa, vet varför och är därmed ofta flexibla. Vissa
lärare tycks inte vara uppmärksamma eller medvetna om hur de undervisar
eller varför. Det ser jag som en brist. Det är viktigt att läraren är
medveten om vad och hur man gör, och att de har ett rikt språk för att kunna
förklara den delen av kunskapen som kan formuleras. Därför efterlyser jag
en mer aktiv dialog flöjtpedagoger emellan. "Flöjtsnack" är helt rätt!
Nu när du har chansen, vad skulle du vilja hälsa till Sveriges flöjtpedagoger?
När vi undervisar bör vi prata mindre och spela mer. Alla dessa ord tycks gå
in genom ena örat och ut genom det andra, medan när läraren visar genom att
spela förmedlas kunskapen inte bara intellektuellt utan den appellerar till
flera olika perceptionsvägar, kunskapen blir en upplevelse med alla sinnen .
Det är en mycket starkare kunskapsförmedling.
Vi skall inte vara rädda för att vara starka och tydliga förebilder.
Studenter behöver det för att utveckla sin egen musikaliska identitet. Inom
psykologin talar man om att barnet hittar sin egen identitet genom att
identifiera sig i andra. Jag tror att det är helt överförbart till
musikaliska sammanhang. Men det är viktigt att du som lärare kan växla
mellan att vara den som påverkar starkt till den som är helt passiv
lyssnare. En
lyssnande lärare låter eleven stå på egna ben och ger eleven möjlighet att
uttrycka sig självständigt. När det gäller hantverket ligger det ingen fara
i reproduktion, tvärtom är det bra att få veta exakt hur man gör. Däremot
när det handlar om musikalisk tolkning och hur man känner, kan och bör du
inte som lärare utgå ifrån reproduktion. Tolkning och uttryck kan
egentligen bara komma inifrån individen.
Till sist vill jag säga att gemensamt för dessa tio lärare är att man sätter
eleven i centrum. Målet är att musiken skall finnas förankrad i eleven och
få bli ett uttrycksmedel, en personlig kunskap. Detta tror jag är "den
svenska undervisningsmodellen", som jag tycker att vi gemensamt skall
utveckla och förbättra, för att Sverige i ett öppet Europa skall kunna
profilera sig och erbjuda högre musikstudier av högsta kvalitet.
Camilla Jigsveds uppsats kan rekvireras genom att skriva till henne på
Musikhögskolan i Göteborg, Box 5439, 402 29 Göteborg eller via e-post
(Camilla.Jigsved@goteborg.mail.telia.com)